Vi skulle ut i skogen och sova i tält. När jag kom till den stenlagda parkeringen hade de andra redan parkerat sina bilar och tagit sig till våran utsedda övernattningsplats. Jag tog min lilla svarta ryggsäck med sovsäcken fastsatt under, kastade den upp på ryggen och började min färd mot äventyret.

När jag kom till klippan ovanför gläntan var det mörkt och klippans kanter var svåra att utskilja. Skogen som bredde sig ut nedanför hade en mörk grön färg på grund av den mörka natt himlen, inga stjärnor lyste på himmelen denna kväll.

Jag började min vandring ner mot gläntan, där de andra redan väntade. På vägen ner såg jag en uggla som satt i en gran och plirade ut i mörkret. En liten

 dunig pärluggla tror jag att det var.

 När jag kommit ner från klippan och in i skogen kände jag den underbara lukten av naturen. Skogen var mörk och lite skrämmande men jag gick in i den för att ta mig till övernattningsplatsen där de andra väntade. Mörkret slöts omkring mig när jag sakta gick stigen fram mellan träden. En trollsk känsla sköljde över mig. Vilken underbar kväll att spendera i goda vänners lag.

Jag hörde  något prassla vid en stor sten och vände mig om. Jag kunde utskilja en liten figur som satt på stenen. Det var en ekorre som satt och knaprade på en grankotte. Han mumsade förnöjt och lät inte mig störa i sin måltid.

Jag fortsatte min färd genom skogen, efter ett par minuter i lummig träng, snavande över mossklädda stenar och krokiga pinnar, hörde jag ett hårresande ljud, ett ylande, ett rop mot full månen. Jag vände mig om mot klippan där jag stått för bara några minuter sedan och ser en ståtlig varelse, en av våra farligaste rovdjur, en stor och stilig varghane som ylar ut sin ensamma klagan mot den  gula månskivan, som sakta påbörjat sin färd över himlavalvet. Vargens gråa raggiga päls flyter samman med skuggorna från buskarna som omger honom. Hans stora tassar lämnar inga avtryck i den fuktiga mossan.

Vinden leker med träd topparna och det blev kallare ju längre in i skogen jag gick, plötsligt öppnar sig stigen framför mig och där, där är gläntan, där de andra väntar i lägereldens sken, en vacker röd-gul färg som knäpper och sprakar från den nyss pålagda granveden alldeles i mitten av brasan ser man det varma blåa skenet som talar om hettan i eldens inre.

De gröna, runda McKinley tälten var redan uppsatta. Mina vänner sitter runt brasan på dit burna stockar. Chris spelar vemodiga melodier på sin gamla nötta akustiska gitarr. Hans kastar sitt långa blonda lockiga hår bakåt över axlarna och ler så där underbart mot mig som bara han kan. Hans himmelsblå ögon glittrar i eldskenet. Han ser upp på mig och våra blickar möts, det känns som en elektriskstöt i mitt hjärta. Han är min käraste vän och äldsta kamrat, vi har varit vänner sedan småskolan. Våra känslor har utvecklats till sann kärlek och vi är förlovade sedan två månader tillbaka och skall gifta oss till sommaren.